SM i bordtennis 2023

Så är den ÄNTLIGEN slut, SM i bordtennis 2023. Det har blivit MASSOR av timmar i Eslövshallen de senaste 4 dagarna och det har blivit MASSOR av bilder tagna.
Som tur var så eskade jag om att ta ut min sista semestervecka för semesteråret 2022 för ca 6 månader sedan. Jag visste att Eslöv skulle ha SM och min plan var ju att försöka få ackreditering till det. För lite över en månad sedan tog jag upp detta med ordföranden för Eslövs AI Bordtennis, eftersom jag inte visste om jag skulle ansöka om det hos Svenska Bordtennis förbundet, som är huvudarrangör för eventet, eller om det skulle göras lokalt hos Eslövs AI BTK, som var den arrangerande klubben då de som skulle ha det drog öronen åt sig och lämnade tillbaka uppdraget till SBTF.

Svaret jag fick av ordföranden på Eslövs AI Bordtennis var att ”du har redan ackreditering, vi har skrivit ut en mediaskylt åt dit”, så med andra ord var jag automatiskt godkänd.

Så i torsdags klockan 13 drog det hela igång, så jag var på plats från 12.00 tills sista matchen var färdigspelad, vid ca 20.20. Det som är en stooooor nackdel med att fota sånna här evenemang är att de för ju INTE ha igång ventilationen i hallen. Så det tog inte många minuter i hallen förrän man kände svetten rinna i pannan. Som tur var jade jag papper i fickan så jag kunde torka mig ofta *haha*. Jag hade även satt upp ett eget bord i ena hörnet så att jag kunde ha min dator uppe och även husera kamerväskan. Jag hittade även en barstol som jag kunde sitta på, dock insåg jag väldigt snabbt att jag INTE kunde sätta mig när det pågick matcher, för den lät värre än en hel skock med måsar. Jag tror även jag gav stegräknaren i mobilen skrämselhicka, för här skulle det tas bilder på SAMTLIGA deltagare och det spelades 12 matcher åt gången, så mycket knalla runt blev det. Mot slutet var man helt körd i hjärnan när man skulle försöka komma ihåg om man redan hade fotat en viss spelare eller inte, för då behövde man ju inte fota om dem igen.

Fredagen började matcherna 09.30 och sista matchen var slut vid 20.30. Dock var det mycket roliga matcher i slutet av dagen då det då var dags för 16-dels matcher och 8-dels matcher för herr och dam singel. Då hade man många stora namn på listan, så som Anton Källberg, Jon Persson, Truls Möregårdh, Linda Bergström, Filippa Bergand, Elias Ranefur och så vidare. Det var även dags för Mixed dubbel att avgöras. När man väl kom hem så var ”avtryckarfingret” lite uttröttat och ryggen klagade för att man sprungit runt hela dagen igen. Hade dock väldigt trevligt samarbete med SBTF’s fotograf, fördelen denna dagen var att nu hade man fotat många av spelarna redan så nu kunde man mer koncentrera sig på att hitta spelare som uttryckte känslor eller försöka hitta annorlunda vinklar eller sådant, och under eftermiddagen så dök det ju upp lite nya spelare så då fick man åter knata runt med planen att fota alla nya spelare.

Lördagen började även den 9.30 och denna dagen skulle det spelas kvartsfinaler, semifinaler och finaler, det gällde för både herr och dam singel, herr och dam dubbel och para lag. Jisses vad imponerad man blir av de här para spelarna !! Även om hasitgheten på deras matcher var mycket långsammare och man spelade inte lika många set som övriga matcher, så hur de kunde kontrollera bollen och racken trots sina fysiska handikapp var väldigt farscinerande. Sent på eftermiddagen var det dags för semifinal och finaler och snacka om att det var härliga matcher att titta på och att fota. Riktiga kämpamatcher där ingen ville torska och ingen höll igen. Vissa gånger var man helt frågande till HUR i hela världen de kunde in bollen på bordet med tanke på hur hårt de slog och hur långt från bordet de kunde stå. Men till sist kunde det ju bara vara en vinnare per klass, och som tur var så fick en ”hemmapåg” lyfta pokalen för tredje året i rad. Under dagen fick jag även en tillsägelse/utskällning av en spelare, det var första gången det har hänt för min del. De andra fotograferna slapp undan den här spelarens avog för oss. Han förlorade ett set och då tog han ut det på oss. Så efter setet så stegade han bort till mig och sa till att det var välidgt störande när tre fotografer fotar ett helt set, vi skulle bara ta några bilder och sen försvinna, tyckte han. Jag ville inte ge honom nöjet, så jag kontrade direkt med att säga till honom att vi var där för ett uppdrag och dessutom så spelade han i ett SM och då borde han nog träna på mediahantering innan han deltar. Det roliga var att det var ju två domare i hagen och den ena hon höll med spelaren om att det var störande när vi hade kamerorna innanför hagen, vilket jag svarade henne att det har vi aldrig, för vi VET att man inte får det, vi höll oss alltid ett steg ifrån hagens omgärdning, dessutom så klagade han INTE på att vi var innanför hagen med kamerorna utan bara att vi hade fotat ett helt set. Den andra domaren var helt på vår sida och sa att om han inte kan hantera att bli fotograferad när han deltar i en stor tävling, då ska han kanske inte hålla på med sport på den nivån. Jag fortsatte fota som jag gjort innan, så hans gnäll gjorde ingen skillnad för min del i alla fall. Dessutom så när singel finalerna var över och man hade haft prisutdelningen så blev jag konfronterad av en från ett Engelskt bordtennis gäng som undrade om jag kunde tänka mig hjälpa dem med att fota ett event de skulle ha på söndag morgon mellan 08.00 och 10.00 i Blomsterbergshallen. Dock hade någon, utan min vetskap, sagt till SBTF att jag skulle vara på SM och fota hela söndagen så jag skulle förse dem med bilder. *grr* Ska ta mig ett snack med den personen på måndagkvällen när jag ska fota en seriematch!! Men jag sa att jag kunde dyka upp och vara med fram till ca 9.30 men sen var jag tvungen att bege mig till SM.

Så i morse var jag på plats vid Blomsterbergshallen när klockan var 08.00, men inte f*n kom jag in!! Dörren var låst och det finns ingen ringklocka. Så det slutade med att jag fick banka på dörren tills någon kom och öppnade. Snacka om att det här var ett jippo!! Det verkar ha varit ett samarbete mellan Stiga bordtennis och TableTennisDaily. Det var lite matcher mellan spelare för TTD och svenksa landslags spelare som Jon Persson, Per Gerell och Truls Möregård samt Jens Lundqvist som coach. TTD fick alltid börja matcherna med en 6-0 ledning men det var inte ofta det hade mycket hjälp. Mycket skratt och mycket skoj var det, så när klockan var 9.30 var det motvilligt som jag lämnade och bega mig till Eslövshallen för att fota SM. Söndagen var vigd åt para singel, så många nya spelare att fota, men samtidigt inte den mängden spelare som det var på torsdagen och fredagen, så det blev inte lika intensivt springande runt. Dock blev jag varse hur ”fult” vissa spelade. Finalen mellan två sittande spelare, dvs rullstolsbundna, så den som vann matchen fegade genom att slå bollar högt så att de studsade strax efter nätet och istället för att studsa MOT spelaren så studsade bollen mer rakt upp, och hur lätt är det för en som sitter i en rullstol att nå fram över bordet för att nå fram mot nätet? Man såg ju när det var lite hårdare bollar som gick mot spelarna, så förlorade han oftast poängen. Jag träffade också en underbar kille som gjorde mig väldigt glad. Han påminde mycket om en giraffunge som ska ta sina första steg, dvs benen spretade åt olika håll. Han skuttade som en gasell dock och man såg vilken glädje han tyckte det var att spela. Jag vet inte om han brydde sig jättemycket om hur långt han gick i SM, utan det kändes mer som att bara han fick spela så var han glad och nöjd. Fick lite bilder på honom och sen knallade jag vidare och forsatte fota andra. Jag gick tillbaka och skickade iväg lite bilder, på de spelare jag hade fotat, till SBTF och sen gick jag runt och fotade sådana som jag inte hade fotat innan. När jag sen var på väg tillbaka till mitt lilla bord så passerade jag den här killen igen. Han satt då på en läktarstol med en bok, typ en bilderbok, och han tittade upp när jag passerade, så jag log och frågade honom hur det gick för honom i tävlingen. Jag hade ju ingen aning om den här personen, men tänkte att man kan ju alltid vara trevlig och fråga lite. Han tog då tag i min hand och sa ”Hej min vän, NU ska du får höra!! Jag vann över XX (jag kommer inte ihåg vad killen han mötte hette) och jag VANN över Rebecka!”, jag har ju ingen aning om vem den här Rebecka är, om det är en bättre spelare eller om det är en spelare i hans klubb. Men han var otroligt stolt i alla fall. Då kom det fram en äldre herre till mig som presenterade sig som killens pappa och han förklarade för mig att Erik, det var killens namn, var autistisk och bordtennis var en viktig del av hans liv. Pappan var jättetrevlig och så och frågade vem jag fotade för. Så jag förklarade att jag egentligen fotade för/åt Eslövs AI men att jag idag även fotade åt Svenska Bordtennisförbundet. Erik hade återvänt till att titta i sin bok, så jag sa till pappan att han kunde följa med bort till min dator så kunde han få se några bilder som jag hade tagit av hans son. Vi samtalade hela vägen bort och han berättade om hur han brukade fota sonens matcher och sen brukade han göra en fotobok som sonen kunde använda när han berättade för sina kompisar om tävlingarna han varit på. Så när pappan fick se bilderna jag tagit så sa han att de var jättefina, det kan ju vara lite partiskt eftersom det var hans son, men jag bad om hans mail adress så jag kunde skicka bilderna till honom. Jag hade bara fått en sån underbar känsla när jag fick den kontakten med hans son, man kände äkta glädje från honom. Nu visade det sig att den här killen tog sig hela vägen till finalen, där han slutade som silvermedaljör.
När prisutdelningen var så höll han koll på var jag befann mig, så först fotade jag bronsmedaljörerna och sedan gick jag bort till silvermedaljören (honom) och när jag höjde kameran så sträckte han upp armarna i luften och ett stort leende föll på hans läppar. Det kändes som att han struntade i att han inte hade vunnit, han stod på ett podie med en madalj om halsen, jag tror han hade visat samma glädje även om han fått bronsmedaljen faktiskt. Hur som helst så tog jag hans bild och sen gick jag vidare och fotade guldmedaljören. Därefter gick alla av podiet och jag frågade hans pappa om han inte kunde ställa sig tillsammans med Erik så kunde jag ta en bild på dem två tillsammans. Det gjorde han gärna. Eftersom detta var utanför rutinerna för Erik så blev han lite arg först och undrade var det nu var pappan hade för krav, så han förklarade snällt för sin son att jag bara ville ta en bild på dem och då ställde Erik gärna upp, MEN då måste Hasse också vara med ropade han. Hasse är hans coach, så även han fick komma fram och ställa sig snällt. Jag tog bilden och sa till pappan att jag skickar bilden när jag har redigerat den. Till skillnad från alla andra så kom Erik direkt bort till mig och tog i hand och hade världens leende och glädje i rösten och sa ”Tack för idag, nu ska vi åka hem.”
Alltså bara den här varma attityden och glädjen som han delade med sig av, den kommer jag få varje gång jag ser bilden på honom. Tänk om fler kunde vara lika positiva.

SÅ, nu har jag tre semesterdagar kvar innan jag ska tillbaka till jobbet så då kan jag verkligen koppla av och njuta.. eller?? Nja i morgon ska jag med bilen på årliga servicen klockan 07.15 och ska stanna där så de tar bilen med en gång. Dock har jag synkontroll på Synsam inbokat 09.00 så jag måste troligen gå dit ner för de är säkert inte klara med bilen tills dess. Sen fick jag kallelse till tandläkaren till 10.20, så frågan är om jag hinner gå tillbaka efter synkontrollen och lösa ut bilen och sen hinna tillbaka ner till tandläkaren i tid. Och sen är det en ligamatch i bordtennis på kvällen, och på tisdagkväll är det en ligamatch i bordtennis som ska fotas och på onsdag kväll är det en kvalmatch till Div 1 i herrhandboll att fota, och sen är semestern slut helt plöstligt.
Tur att det snart är påskhelg så man kan få vila upp sig då kanske.