En lugn skön vecka, dvs jag är LEDIG denna veckan. Efter gårdagens lilla strapats till Söderåsen/Kopparhatten så satt jag idag i stilla ro och gjorde vid bilder som jag redan har liggande på datorn men inte har gjort vid än.
Out of the blue, så att säga, så fick jag helt plötsligt en notifiering om ett meddelande på min foto-sida på facebook. Nyfiken som man är så hoppade man ju in där för att kolla vad det var för kommentar man fått och på vilken bild.
Nope ingen kommentar var där och med andra ord, inte någon specifik bild istället.
Så börjar läsa igenom meddelandet jag fått och då visar det sig att det är en tidning som undrar om de kan få köpa en bild av mig. WHAT??!!??
Lite uppspelt blev man men samtidigt började man fundera, har jag någon bild som är bra nog? Är de villiga att betala eller vill de, likt skånska dagbladet, ha bilder gratis?
Så svarar dem lite försiktigt och fiskar efter lite mer information och jodå de är villiga att betala för sig. *woohoo* Får även veta vad det är för typ av bild de vill ha och av vilken anledning. Så nu blir det bara till att hitta en som jag kan låta dem publicera i tidningen.
Man känner sig lite tagen på sängkanten när man får en sådan förfrågan så där helt appropå.
Höstfärgerna är på plats!
Så här första dagen på min lediga vecka så beslutade jag mig för att dra iväg till Söderåsen/Kopparhatten för att fota lite av höstfärgerna som nu äntligen har kommit dit. Var ju där för två helger sedan och då var det helt grönt fortfarande.
Kom dit strax efter 8 på morgonen och var ganska ensam på plats, där var även en ekorre och en från naturvårdsverket eller vad det nu var, som gick där och städade lite kring grillplatserna.
Så nu kunde man rigga upp stativ och även ligga och krypa på marken utan att någon trampade på en eller gick i vägen för bilderna. Efter att jag hade tagit ett gäng bilder, vanliga och panoraman och bracketing för att göra HDR panorama, så dök det upp ett par personer till men de försvann ganska snabbt in längs stigen och sen kom det en till som satte sig lite i vägen för min del om jag ville göra fler försök till panoraman. Istället så började jag titta runt lite och se om det fanns andra vinklar eller objekt som var intressanta. Då reser sig personen upp och ska börja gå mot bron över Skäralidssjön. Då inser jag att det är för f*n en arbetskollega till mig som suttit där ”i min bild”.
Så vi pratar lite och sen går han iväg och jag packar ihop mitt stativ och går över sjön också och tänker gå ner till vänster för att se om man kan få ngt trevligt med vattenfallet från dammen och med höstfärgsträden i bakgrunden, men det blir inget snyggt så jag överger den tanken och traskar vidare lite istället och tar lite närbilder på löv och dylikt innan jag återvänder och beger mig upp till Kopparhatten istället och får lite vy från ovan dalgången. Inte förrän jag är hemma och tittar igenom bilderna så kommer jag på att jag glömde ju stanna till på ett ställe och fota från. Får se om det blir fler turer i veckan dit så får jag ta mig ett stop där den gången istället.
Seriepremiär
I tisdags var det så äntligen säsongs/seriepremiär för bordtennisen. Det är 8-9 månader sedan man spelade match sist. Restriktionern fanns ju för att max 50 besökare och det höll man, utan att riktigt behöva oroa sig för det kommer sällan så många på vanligt seriespel, inte förrän till slutspel i alla fall. Dock var där ju andra ungdomar som haft träning innan och så, som också skulle titta på men enligt riktlinjerna så räknades varken de eller jag som fotograf in som besökare. Det känns lite udda för vi är ju faktiskt också där och utökar då de där 50 personerna med lite till.
De flesta höll sig på avstånd från varandra utom ett gäng av ungdomarna som fyllde en bänksektion precis som om det vore före pandemin. Dock tog det inte många minuter innan en av hemmalagets coacher var framme hos dem och såg till att de spred ut sig på två sektioner så att man höll avstånden.
Matchnerver fanns hos spelarna i båda lagen men det är ju så det ska vara. Eslöv ställde upp utan sin japan, som är kvar i Japan än så länge. Nu fick man förlita sig till två ungdomar och två ”gamla rävar”. Motståndarna hade en kines, som när han först kom hit 1992 började sin svenska bordtennis kariär i just Eslöv och har sedan vandrat runt lite mellan olika lag i Sverige. De hade även grek som var vass i sitt spel.
Det hela började med att man basunerade ut det nya regelverket för bordtennis, vilket var mycket till åskådarnas favör om jag får säga mitt. Bland annat så behöver man inte längra vinna setet med två bollar utan numera kör man med ”golden point” dvs, står det 10-10 i en match så blir den vinnare som tar nästa boll. Tidigare kunde man ju fortsätta hur länge som helst innan ett set blev avgjort. Lika så hade man gjort lite ändringar i om det stod 3-3 i matcher, då avgjörs det numera med en dubbelmatch. OCH bäst av allt, efter 3 matcher så har man en 10 minuters paus, och numera betyder detta att nästa matcher SKA starta 10 minuter efter att pausen startade. Innan har det varit paus i 10 minuter och sen ska spelarna bolla med varandra i två minuter innan matchen kan börja. Nu får de se till att ha gjort detta INNAN de 10 minuterna är slut.
Efter två timmar var det hela avgjort i premärmatchen. Ungtupparna hade vunnit sina båda matcher och de gamla rävarna hade förlorat vars en match. Den äldste av dem kom inte alls upp i sin forna glans i spelet, det ville sig inte riktigt med hans planer.
Kinesen fick se sig snabbt överkörd av Truls i första matchen, 3-0 blev det. Och i sista matchen gick han mot Alex, och förlorade första set och vann sedan 2 set och kände sig säker. Alex vann därefter det kommande setet och i sista så ledde kinesen större delen av matchen och hade 10-9 i slutet, men Alex gav sig aldrig utan tog 10-10 och slutligen slog han även in 11-10 och vinst för Eslöv.
Kinesen tog det inte bra utan mumlade som bara den och när han skulle gå ur hagen så sparkade han ner staketet som är runt om, och snabbt kom det upp två gula kort från domarna, till coachens förtret. Han trodde att det skulle passera utan reprimand eftersom matchen var slut. Men icke!
Det kändes både konstigt och roligt att vara igång och fota sport igen. Och nu är det ju inplannerat i min kalender också för en massa handbolls matcher som jag hoppas få äran/nöjet att fota också.
En upplevelse vid Krankesjön
I tisdags skulle det bli bra väder så jag hade förberett mig på att denna lediga dagen skulle jag spendera i/vid Krankesjön tillsammans med åtminstone EN kamera. När man så kommer upp på morgonen så ligger dimman tjock över landskapet och jag väljer att ta det lite lugnt innan jag ger mig iväg så att dimman i alla fall kan lätta lite. När jag sen, vid 8 tiden, tycker att nu har det gått tillräckligt lång tid så är faktiskt dimman lite lättare.
Väl framme, så ser jag att det står en bil på parkeringen redan, nåja då blir det ingen trängsel i alla fall. Så jag monterar ihop två kameror med två olika objektiv, så jag lätt kan skifta om så behövs. Därefter traskar jag iväg mot bryggan till gömslena. På vägen dit så tittar jag mig varsamt omkring eftersom där finns mycket spindelnät och ljust nu på morgonen medan daggen fortfarande ligger kvar och solen börjat försöka bryta sig igenom den dimma som fortfarande ligger kvar. Hittar lite fotomotiv som jag inte egentligen hade tänkt mig när jag körde hemifrån, men det är alltid trevligt med lite oväntat också.
Därefter fortsätter jag ut på gångbron och då ser jag att den andra personen har ”norpat” min plats mitt på bron vid bänken. Gillar den platsen för man har så bra översikt och kan lätt fota oavsett var flygfäna väljer att sätta sig.
Jag ställer mig precis innan den vanliga platsen och sätter upp mitt stativ och monterar på kameran och vi börjar småprata lite. Och helt plötsligt fylls luften av en massa kvitter och vi ser en klunga på strax över 20 småfåglar som kommer flygande och landar väldigt nära inpå oss. Vi var nog båda lika förvånade och glada. Detta var skäggmesar som kommit och båda riktade genast kamera mot något av objekten som vi tyckte var trevligast. Då jag fotat skäggmes innan men enbart hittat honor så spanade jag mest efter hanar denna gången, då de har en så underbar teckning i ansiktet. Och nog hittade jag sådana alltid. Nu blev det mer panik över att välja EN av dem alla och hålla sig till den. Det smattrade i bådas kameror, dock i kortare burstar från oss båda. jag försökte hålla mina burstar till 3-4 exponeringar. De satt kvar ett litet tag och drog sedan en runda, och vi började pratas vid igen, jag och den andre fotografen, och helt plötsligt greppar jag tag i kameran på stativet och svänger runt den och ställer mig på andra sidan själv, då sitter det ett par stycken precis bakom oss och tittar. Kändes som att de var minst lika nyfikna på oss som vi var på dem. Knäpper ett par bilder och sen sticker de. Då börjar den andre fotografen att prata om att det egentligen är trist att man missar att fota lite mer vanliga fåglar och han nämner att han till exempelt inte ens har fotat en blåmes. När jag då tittar upp mot busken bakom honom så nog sitter där en blåmes och tittar på oss och jag drar iväg en burst samtidigt som jag säger till honom att det sitter en blåmes bakom honom. När han fått vänt sig om då väljer blåmesen dock att dra iväg.
Skäggmesarna kommer och försvinner i parti och minut. Man behöver inte oroa sig om man missar dem vid ena tillfället för snart som kommer de tillbaka igen. Ett gäng väljer till och med att besöka gångbron som vi står på så vi kan fota dem där också, största samlingen vi lyckades få ihop där var 9-10 st på en och samma gång. Dock blir ju inte de bilderna lika trevliga som när de faktiskt sitter i spagat mellan två vass strån. Men man är ju dum om man missar tillfället.
Ser även att där är en rödhake som skuttar runt på gångbron en liten bit ifrån oss, även den nyfiken på vad vi gör där, känns det som. Dock är den inte lika villig att komma riktigt nära så som skäggmesarna.
Vid lunchtid känner både jag och min kollega (som dykt upp efter ett tag) att nu får det vara nog för dagen och vi beger oss hemåt. Själv så har jag planerat att hinna tanka över bilderna och ladda batterierna lite eftersom jag ska iväg igen på kvällen och fota seriepremiären i bordtennis.
Det visar sig , efter gallring, att det blev en lite nätt hög på strax under 500 bilder som sparades från halvdagen vid Krankesjön. Ett nytt besök får planeras in!
Landskrona fotofestival 2020
Ja vad ska man egentligen säga om den här festivalen/utställningen?
bokade in med min fd arbetskollega/chef och fotokollega, som jobbar som frivillig på festivalen, aka inkastare. Och får erkänna att det var nog behållningen av hela den här fotofestivalen. Det kan vara jag som är petig eller inte förstår konst, jag låter det vara osagt vilket, eller så är det de som väljer ut utställare som tar sig en rejäl dos droger innan man bestämmer sig, eller så är det så att man väljer de som vill ställa ut gratis eller som betalar för att få ställa ut. Jag vet inte riktigt.
Jag dök i alla fall upp utan att ha för mycket förväntningar på utställningen med tanke på fjolårets alster. Efter jag parkerat bilen så knallade jag bort dit där min kollega jobbade och vi fick oss en ganska lång samtals stund innan det började ramla in lite mer folk och jag valde att gå en runda i ren utställnings ”hallen”, därefter gick vi ut och pratade medan kollegan skulle ta en cigg. Den var nog inte mer än precis tänd när himlen öppnade sig och vi fick rusa över vägen och ställa oss under ett stort träd och skula. När regnet slutat så valde jag att börja gå runt och titta på de olika utställningarna och lovade komma tillbaka och snacka lite till innan jag drog därifrån.
Första utställningen som jag besökte härefter fick mig att fundera lite, som sagt, på om det är jag som inte förstår konst eller vad. Den första utställaren jag stötte på här hade fotat el-uttag!! Ensamma eluttag, eluttag med förgreningsdosa och förgreningsdosa med sladdar kopplade i sig. Hmmmmm…. eeeeeeh…. jaha????
Nästa utställare här inne hade i alla fall lite mer förståliga bilder, även om jag inte är så säker på om jag skulle ställa ut en manslem på bild precis. Men annars var där lite tanke bakom de andra bilderna som personen uppvisade.
Sen var där en som hade fotat toppen på en stege och på toppen av stegen hade man monterat en skiftnyckel som man sedan hade fäst andra skiftnycklar i olika riktningar på.
Ni förstår vad jag menar med att jag inte riktigt förstår hur man tänkt när man anlitat de här utställarna.
Härefter blev det en tur bort till ute-utställningen på Kassernplan och denna var helt OK och man gick runt i lugn och ro och granskade bilderna och innehållet i dem. In på museet och där blev man besviken igen. Men här vet jag inte om det var fotograferna eller de som blvit fotograferade som ”ställt till det”. Här skulle det vara bilder från Australien och aboriginers och det verkade lite som att de hade lite krav på den som fotograferade, men alla personer var övermålade på aboriginskt vis.
En snabb runda runt Rådhustorget och ena vägen därvid där det fanns två utställningar till. Och härefter tillbaka till första stället igen för att åter snacka lite med min vän. Efter att ha snackat lite så sa jag att jag nog fick sätta fart för det började komma in svarta moln igen. Så vi sa hejdå och jag masade mig bort till Kastellet för att kolla in utställningarna där. Blev inte speciellt läge där då den som var i fängelset, det var om massgravar som man grävt upp. Det kändes väldigt makabert att gå och titta på och det kändes bara fel att stå och beskåda sådant. När jag var klar här så traskade jag raskt bort mot bilen vid HOtell Öresund och precis när jag vände ner runt sista hörnan mot bilen så öppnade himmelen sig igen. Som tur var så hann jag snabbt in i bilen och sedan blev det till att köra hemåt i stundom hellregn.
Om jag får säga min mening så har det bara blivit sämre och sämre utställare. De första två åren var det riktigt bra material och riktigt trevligt att gå runt och titta. Nu får vi se om man ens kommer besöka den när den kommer igen om ca två år.
Sista nöjet på semestern
Sista dagen på sommarsemestern i år spenderades med kameran i högsta hugg, tunga gluggen på och en 2x extender mellan de båda.
En sju helsikes mängd bilder blev det med hem, i alla fall för mig sett. Kollega till mig har en sjuhelsikes mängd fler bilder än mig, men riktigt SÅ galen är inte jag. strax över 700 bilder kom jag hem med efter ca 6-6.5 timmars fotande, det räcker mer än väl för min del, har inte hunnit mer än göra första gallringen (den klarades av på fikaraster/lunchrasten på jobbet).
här är två av de bilder som fastnade på minneskortet den dagen.
semestern och plågan slut för denna gången!
Detta var min sista sommar-semester vecka, eller inte en hel vecka ens för jag började jobba igår (torsdag). Jag ska inte klaga, jag har klara mig med soligt och varmt väder under hela min semester (förutom onsdagen som var lite halvdan). Det har blivit mycket sitta ute och sola och läsa i olika böcker, två e-böcker har klarats av och jag håller fortfarande på med de 3 fysiska böckerna jag håller på med och en ny e-bok har påbörjats.
Jag har även hunnit med att vara iväg och fota en del och det har känts väldigt skönt att göra lite natur fotografering igen, men även en ”träning” för min egen del på handbollsfotografering har hunnits med. Sen får vi se vad hösten erbjuder i den ”faunan”, skulle varit iväg och fotat en handbollsmatch på söndag men det norska laget lämnade WO eftersom det var för mycket karantänsittande, skulle jag tro, för att få spela en match.
Första dagen på jobbet gick relativt smidigt, dock hade jag ju under min semester INTE läst några mail så jag hade noll koll på de nya reglerna som gällde för inpassage till kontoret. Men jag fick förklarat för mig vad som gällde så jag i god tid kunde springa tillbaka och hämta i alla fall munskydd som nu är ett måste när man rör sig i korridorer etc på kontoret. Nåja nästa gång jag ska in dit, tisdag, så vet jag i alla fall att jag måste ta munskydd och temp-skanna mig innan jag får gå ner till skrivbordet.
Plågan på semstern blev inte så jävlig som befarats, men tillräckligt i alla fall. Den första kronan som sattes in har lossnat 5 eller 6 gånger nu och varje gång, under tiden jag var hos Ftv så borrade man bort cementet och satte i nytt och satte tillbaka kronan. Nu när min nya tandläkare fick kollat på det så svarade han direkt bara att ”ja det är inte så konstigt att den lossnar, de har ju borrat bort nästan allt av tanden så där är ju inget som den fäster i”. Så efter det har jag varit hos käkkirurgiska kliniken i Malmö två gånger, ska dit en gång till. Första gången var det bara röntgen och kolla så det fanns utrymme i käkbenet att sätta ett implantat, samt få det skräck injagande kostnadsförslaget. I måndags var det dags att dra ut tanden, hade inte nästa patient kommit när jag var och röntgades så hade man dragit ut den direkt då. 6 bedövningsampuller fylldes jag med och sen satte man igång. Jag hade betalt och var på väg därifrån efter ca 23 minuter och det var inbokat att det skulle ta 40 minuter, så det blev ju en snabb sorti för mig. Dessutom billigare än kostandsförslaget angav. Dock hade man inte kunnat dra ut tanden som plannerat utan fick helt sonika borra upp fanskapet. Fick besked om att ipren och alvedon var tillåtet och troligen behövligt, samt att tredje dagen vad den som skulle vara värst med svullnad etc. Bedövningen skulle släppa efter 2-3 timmar, jag fick bedövningen 9.20 på förmiddagen och vid 15.30 började det sista släppa i tungan. Därefter kom en spänningskänsla i käken och lite svullnad, men aldrig någon direkt smärta. drig i mig en ipren och två alvedon på kvällen för att i alla fall få sova genom natten. Tisdagen var helt smärt och spänningsfri, likaså dagarna efter, så det blev visst inte så som de varnade för.
Nu får vi se, i slutet på oktober är det dags att borra djupt i käkbenet och sätta dit implantatet, kommer säkert kännas kul efter den behandligen.
Mäktigt
I veckan så drog jag och en kompis iväg för att fota lite fåglar, vi har varit i trakterna innan och jag hade förhoppning om att få lite mer av fiskgjuse i bild.
Jag anlände först till detta, för mig, nya stället och körde och parkerade bilen och plockade sedan ut mina saker och gick ned till stranden och satte allt på plats, rekade området där jag var så jag kunde vara redo. Då temperaturen var 28 grader så blev det även att ta en sväng utom i vattnet och svalka ner sig lite. SÅÅÅÅÅÅ underbart.
Strax efter så ringde min kollega mig och sa att han hade stannat på vägen till parkeringen för han hade sett något stort, han förklarade för mig på ett ungefär vart så jag kopplade loss kameran från stativet och började vandra iväg bort mot könet han menade. Precis när jag kom dit, innan jag ens riktigt nått ända fram till krönet så hörde jag i telefonen ”han lyfte!!”. Jag höjer kameran och försöker göra mig redo. Dock flyger den bort från mig och sätter sig på en gammal bunker istället, dock är det en bra bit ifrån mig så även om jag har 600mm brännvidd på kameran just nu så är jag långt ifrån för att få en riktigt bra bild, men kameran den får smattra en hel del i alla fall. Dock ångrar jag ju att jag inte tog med stativet från där jag var för att bli lite mer stabil när jag fotade.
Jäklar vad mäktiga fåglar det är! Vilket vingspann, så graciösa i luften, så praktfulla.
Efter att ha suttit här ett tag så lyfte den igen och denna gången flög den mot mig och i telefonen hör jag min kollega ropa ”han kommer mot dig, FOTA!!!!”, jag behöver inte bli tillsagd om detta utan jag håller kameran i högsta hugg och låter avtryckaren vara nere, hoppas att någon av bilderna blev någotsånär i alla fall.
Nu ska det gallras bland dessa bilder och se vad som få bli kvar (de som går att använda) och sen får jag väl göra vid dessa i morgon, då det är tänkt att det ska bli en våt dag i morgon.
Det var värt det!
Har nu gått igenom, raderat, tittat igenom en gång till och raderat lite till och därefter gjort vid lite av bilderna från söndagens tidiga besök vid Krankesjön. Det blev ändå rätt OK, trots att det inte var mycket till ljus vid den tiden på morgonen, men dimman som låg över Krankesjön bidrog till att det blev en del stämning i vissa av bilderna.
Paniken slår till
Vilken morgon!! Inte f*n har jag hjärnan inkopplad vid 5.45 tiden på morgonen i alla fall, det är en sak som är säker!
Beslöt mig för att bege mig ut och fota tidigt som bara den idag och hade riggat allt och var redo. Ljuset började komma och det låg fortfarande dis/dimma över sjön och fåglarna hade inte riktigt livnat till sig än. Ypperligt tillfälle att fota! Så jag satte igång. Efter 5-6 exponeringar så fick jag ett meddelande i viewfindern som sa (ful). Men så kan det ju inte vara och dessutom ska ju andra kortet vara overflow så det ska ju fortsätta där om det behövs. Men kunde inte trycka av mer! Mystiskt!!?!! Så flyttar runt minneskorten och sen funkar det igen! Nu är jag förbryllad.
Kommer hem vid 8.30 och det första jag gör är att flytta över fotona till datorn. Stoppar i första minneskortrt och det säger att fortfarande så är där 62GB ledigt??!?? Nu fattar jag inget alls! TILLS jag öppnar minneskortet och kollar i foldern som fyllts på, dagen till ära, och inser att sista bilden heter 9999.nef. Ska ju inte vara ngt problem för den att fortsätta på 0001 igen, det har den ju gjort förut. Inser då att foldern som använts heter 999 sä DÄR har vi problemet. *suck* så nu får jag ändra om i den banken i kameran så att jag inte n äder folder 999 längre utan väljer ett lägre nummer så att kameran kan skifta upp vid behov.
Snacka om att känna paniken när man står där klockan ’innan fan fått skorna på sig’ och man får ett sådant meddelande i kameran och inte kan tänka längre än näsan sträcker sig!
