2022 i Backspegeln, del 2

För att summera ihop andra halvan av året, så gick den ganska snarlik som första halvan, det blev med andra ord nästan bara sportfotografering. Covid restriktionerna hade ju släppt så det blev många fler matcher att täcka detta året än 2020-2021.

Juli

Denna månaden var dock sport-fri, semestern påbörjades i slutet av månaden och då skulle det lapas mycket sol och läsas mycket böcker och kamerorna fick vila sig.

Dock var det i början på månaden dags för den årliga ”Fly-in”. Eftersom det inte varit någon de senaste två åren så kände jag att man fick bege sig dig i år och fota lite i alla fall.
Besvikelsen var stor när det visade sig att det var inte mycket till flyguppvisningar man hade.

Augusti

Större delen av månaden var semester men nu började sporten sätta igång så smått, det var träningsmatcher i handboll, ATG cupen startade och IFK Kristianstad hade en Europa league match. Nu kliade det i fingrarna och man var på de flesta av dessa matcherna.

September

En månad med förvånansvärt få matcher att fota. Det var en ATG match och en liga match bara. Bordtennisen hade inte någon hemma match att spela denna månaden. Istället så hade man lite tid till att göra vid bilderna från föregående månad om inget annat.

Oktober

6 matcher under denna månaden, och nu var ju även bordtennisen igång, detta året dock utan sitt ankare, Truls Möregårdh som istället spelar för ett tyskt klubblad i Tyska ligan och i Europa cupen. EIK har inte fått till något samspel och förlorar sina matcher medan EHF fortsätter som i fjol och vinner match efter match, både på hemma och borta plan.
Dam bordtennisen får vänta, där är inte så många lag så att det är väldigt långt mellan gångerna för hemma matcher, och matcher över huvudtaget då damerna spelar oftast två matcher per helg, medan herrarnas är utspridda till en match under en vecka.

November

Näst sista månaden av 2022 och det är mycket som ska spelas av. Bordtennis herrarna har en del motgångar då man inte riktigt kommer upp i den nivån som vi är vana vid. Truls ersättare, Tom Jarvis, har inte riktigt kommit in i det men vinner de flesta av sina matcher i alla fall, de övriga är som en berg-o-dal-bana och förlorar även sånna matcher som de har klar leding i men de kan inte knyta ihop säcken. Men skam den som ger sig. Damerna kör fortfarande över sina motspelare, och snart står det även klart att deras två ankare kommer att vara med också. Li Fen, som fick ställa in en stor del av förra säsongen pga cancer behandling, är pigg och alert igen och vill inget annat än att vara med och spela. Yrvädret från Cairo, Hand Goda, har också valt att återvända och spela för Eslövs PK denna säsongen också. Blir svårt för tränaren att välja vilka som ska spela när det är så häftig konkurens.

December

Nu är det dags att knya ihop säcken för 2022. Eslövs HF har idel vinster genom hela första delen av säsongen och ser ut att kunna ta steget upp i Div 1 om våren ser lika stabil och bra ut. Eslövs IK har det tyngre och där ser det ut som att man kommer bli nedpetad från Allsvenskan till att få spela i Div 1, och då är frågan hur många som väljer att stanna kvar i klubben. Höörs HK H65 fick respass från Europa League efter dubbelförlusten mot SMC Ramnicu Valcea.

Med detta så avslutar vi 2022 och ser fram emot att få fota en massa nytt 2023. Året kommer börja med att fota Svenska handbollslandslagets herrmatch mot Serbien, så det ska bli spännande och kul.

2022 i backspegeln, del 1

Så var vi över i 2023 och vi kan bara hoppas på att det blir så mycket bättre än 2022 varit. Mest kan man väl hoppas på ett avslutat krig i Europa och att idioten som startade det inte får behålla sin post som ”diktator” så mycket längre till, tyvärr så kan det väl bara bli en större idiot som tar över makten.

Hoppas på ett kul fotoår också, det ska jag inte sticka under stolen med, vem vet jag kanske får tid att fota något annat än sport *haha*. Fast det är kanske inte så troligt när allt kommer omkring.

Januari

Första månaden på året, och det började intensivt, med bland annat Ligacupen och Sweden Tour final i Eslövshallen, så i dagarna tre bodde man mer eller mindre där.

Februari

Även denna månad blev det enbart sport fotograferat, matcherna rann på så det var bara att hålla batterierna laddade, minneskorten tömda och avtryckarfingret redo. Eftersom det var en del storturneringar innan VM i Kina så tryckte man in merparten av vårens hemma matcher i bordtennis under Februari månad så att man skulle vara redo i god tid innan slutspelet, detta gjorde att det blev dagen efter varandra i vissa lägen. Men efter februari månad stod det i alla fall klart att Eslövs AI BTK (herrarna) var serievinnare och ohotad sådan.

EHF slog både det ena och det andra laget, frågan är om det var Henriks lejonman som gjorde skillnaden 🙂 För Eslövs IK var det en helt annan ton och man kämpade för att hålla sig kvar i Allsvenskan.

Mars

Denna månad inleddes med en tur till Ystad Arena för att fota EM-kval match mellan Sverige och Serbien i handboll. Sverige klarade av den processen ganska lätt.

I övrigt blev det lite lugnare eftersom bordtennisen enbart hade en match hemma, och det var damerna som stod för den – utklassningen – mycket tack vare ”yrvädret från Cairo”, Hana Goda, som valt att spela för Eslövs BTK. Denna 14 åring visade spelare av högre rang var skåpet skulle stå. Hon är högt rankad i världs rankingen både i sin egen ålder, 14 åringar, men även i gruppen för 16 åringar och 19 åringar (typ inom top 5 i alla). Hon går in i hagen med full energi, smittspridande glädje och jävlar anamma.

April

Nu börjar slutspelet i bordtennis ligan och Eslövs PK smashar dit motståndarna lätt och simpelt och tar åter hem Lag SM-Guldet, om jag mins rätt, för 8 året i rad.

För herrarna är det grus i maskineriet och man får till sist se sig besegrade av Halmstad BTK i år igen. Och det får erkännas, en Lag SM final behöver att mer än EN spelare av tre gör det man är där för, de andra behöver också vinna sina matcher. Men det är bara att bita ihop, träna mer och komma igen nästa säsong. Vilken dock blir utan Truls Möregårdh som istället försvinner till spel i Tyska ligan, så frågan är om Tom Jarvis kan matcha Truls ”winning streak” när säsong 22/23 drar igång.

Maj

Va falls?? Denna månaden har jag bara 1, EN match att fota, vad ska jag göra med resten av tiden? Ingen fara, det fanns gott om saker som hade legat på ”måste göras” listan under de tidigare månaderna så nu var det bara att ta tjuren vid hornen och se till att få dem avbockade från listan. Dock blev ingen annat fotat faktiskt!

En SM kvarts final mellan H65 och Skuru IK var det enda som fångades, sen var Höör utslagna ut SM slutspelet.

Juni

Vänta nu, INGEN sport att fotografera?? Då får man kanske lite abstinens i avsaknad av kamera i handen. *hehe* och jo det får jag erkänna att jag hade. MEN det råddes bot på med att det blev en Stadsfest i Eslöv under denna månaden. Jag hade för avsikt att bara cykla dit och fota som vilken annan åskådare som helst, men ödet vill annorlunda och via en snäll annan fotograf så blev jag ihop pysslad med hon som var ansvarig för ackrediteringen (som visade sig vara en som jag sålt bilder till åt komunen tidigare) och knappt hade vi kommit fram till att den andra personen just var DEN personen som de haft kontakt med, så frågar hon om jag vill ha ackreditering så jag kan komma in bakom kravallstaketet och stå framme vid scenen istället och fota. Hmmm, ja man är ju dum om man tackar nej till ett sånt erbjudande, dock insåg jag ju att eftersom jag skulle vara där som vanlig åskådare så hade jag ju inte riktigt rätt objektiv med mig, och mitt 70-200mm var i längsta laget när man stod ända uppe vid scenen. Men kul var det att fota, om än lite jobbigt på natten då man inte riktigt är van vid vilka inställningar man skulle använda, utan det blev mycket av en trial-and-error.
När jag begav mig hem efter sista föreställningen så hade jag kvar mitt ackrediterings pass så jag kunde nyttja det på söndagen också. Så på söndagen valde jag istället att utrusta mig med mitt 24-70 och 70-200 mm, nu funkade det betydligt bättre att fota i fotodiket precis framför scenen.

Bättre sent än aldrig, eller?

Då har jag helt glömt bort att blogga igen 🙂 Fast ingen är nog direkt förvånad när det gäller mig. 

Vad har hänt den senaste tiden då? Tja inte så mycket, det är mest jobb och så lite jobb på det. Visst jobb har varit trevligare än annat i alla fall. 

Denna veckan har det varit en sådan vecka då jag varit tvungen att hålla mig på jobbet till 17.00, problemet för mig har varit att jad i onsdags och igår hade handbolls fotografering klockan 19.00 så det gällde att ta sig hem snabbt och sedan försöka hinna slänga i sig ngt snabbkäkat och sedan greppa kameraväskan och springa iväg till hallen. 

I onsdags hade damerna sin tuffa match mot överlägsna serieledarna Sävehof. En garanterad förlust, men nu gällde det bara att hålla siffrorna nere på en hanterbar nivå. En av mina foto kollegor kom fram till mig innan matchen och sa att han räknade med en 15 måls vinst för Sävehof, jag var lite mer negativ och svarade honom ”efter första halvlek ja!” och jag var den som var närmst, det var 13 mål upp för Sävehof i halvtid. En del av tjejerna kämpade med näbbar och klor i 60 minuter medan andra hade för stor respekt för Sävehof och vågade inte riktigt ge sig in i fighten. 

I går var det herrarnas tur att slåss på handbolls planen. Hösten präglades av dåliga resultat och man låg länge allra sist i tabellen. Kanske inte så förvånande med tanke på att 8 personer lämnade föreningen efter att man blivit nedflyttade en division. Nu har man en väldigt stor mängd nya personer som ska lära känna varandra, veta var de hittar varandra på planen och veta vad/hur de andra sköter sig på planen. Den senare tiden har man blivit ett mer sammansvetsat lag och man har tagit skalp efter skalp efter skalp. Fredagens match gick mot systerorten i söder, KFUM Lundagård. En av deras lirare var tidigare en väldigt stark och bra skytt i EHF, men det var många år sedan han spelade för oss. Nu var han väldigt dålig på att skjuta, inte så att skotten var dåliga men han tog sällan tillfället utan passade hellre till någon annan. EHF gjorde en mer orolig start än normalt och efter time outen så hade man nog fått sig en blåsning av tränaren för när man kom tillbaka ut på plan var det ett mer taggat gäng och bollarna hittade en annan plats än i stolpe eller ribba. Efter 60 minuter visade det sig att EHF hade varit storleken större än KFUM Lundagård och numera har EHF tagit sig hela vägen upp till att vara trea i serien. Det bådar gott om de bara kan fortsätta vinna de återstående matcherna.

Första TV sändningen för i år

Då har vårsäsongen börjat i handbolls världen också och idag inledde Eslövs tjejerna med en hemma match mot VästeråsIrsta. Denna match sändes även på SVT1 och min plan för dagen var att UNDVIKA hamna i tv kamerorna!! Detta funkade inte riktigt som jag tänkt mig och istället för att hålla mig undan så var jag väldigt synlig i TV mest hela tiden *suck* som tur var inga close-ups.

Nackdelen med att en match är TV sänd är att SVT dikterar allt och idag var det verkligen skit, vi fick inte alls befinna oss någonstans där vi brukar vara och fota. Så utträngda som boskap i en hörna fick man göra sitt bästa för att få några foton över huvudtaget. ca hälften av de bilder jag tog idag slängdes när jag väl sett dem på datorskärmen då vinklarna var helt hopplöst fel.  Dock började jag matchen med att sitta kvar på läktaren vid hemma lagets mål, just för att få lite bilder på målvakten in action, och det var nog rätt. Vår målis var på hugget och gjorde ett antal underbara räddningar som gav mig lite läckra och uttrycksfulla bilder.

Det jag har kvar att göra nu är att börja gallra och välja ut vilka (upp till) 15 bilder som jag ska presentera för laget, det får ajg väl sätta igång med efter jobbet i morgon.

Crushed !

Yesterday the team handball season started again and ”we” played against a team called Ankaret. Me, I was just the photographer as usual. 
The game started good and the home team got a good head start, but then the concentration dropped and Ankaret was able to get closer and closer. Another time-out helped and the home team got back on track and had a couple of goals up by half time. 

Second period the home team kept their concentration for 30 minutes and continued to get ahead of Ankaret. And after the last 30 minutes the home team had a 6 goal distance to the guests. It sure looks like the home team is finally getting their grips on things and who knows how the season will end.